NB2

Som många andra reagerade även jag över den delen som handlade om staden Eldorado. Jag tror att Voltaire försöker visa läsaren den stora kontrasten mellan den perfekta och lyckliga värld de hade i Eldorado och den galna och brutala världen som fanns på resten av jordklotet. Att i Eldorado fungerade allting i motsats till hur det fungerade i omvärlden. T.ex. i Eldorado värdesatte de inte guld och diamanter. De trodde också på att alla människor var fria och att (citerat) "munkar som undervisar och disputerar, regerar och intrigerar och bränner dem som har en avvikande mening på bål" var rena galenskapen. I resten av världen tänkte man ju precis tvärtom..

// glaad som säger "tummen upp" för staden Eldorado ;)

Under dessa kapitel har jag inte slagits av så många tankar direkt... Jag tycker dock att det verkar vara en väldigt svår tid som Candide lever i. Den är fylld med dödande, straff, avrättningar, fattigdom och sjukdomar. Jag får känslan av att det inte finns så mycket struktur i deras samhälle, att de som har makt och pengar gör sina egna regler och att de straffar och avrättar dem som de känner för. T.ex. att de avrättade Pangloss för att han hade "talat" och att de piskade Candide för att han hade haft en glad min när Pangloss talade. De hade ju egentligen ingen riktig grund för att göra så mot dem.

Det känns också som en tid där det gällde att döda eller bli dödad. T.ex. om inte Jakob hade räddat matrosen hade han själv inte blivit kastad i vattnet och dött. Eller som när Candide dödade Don Isaskar och Inkvisitorn. Hade han inte gjort det hade förmodligen han själv dödats av dem. Men jag förvånas ändå gång på gång när jag läser i boken hur folk bara dödar varandra sådär, utan den minsta tvekan. Är det för att det är en bok som det är så, eller var det verkligen så på den tiden, att man bara dödade dem som stod i ens väg?