Läser på :)

Doktor Pangloss (allvetande läraren) är en gestalt av den samtida tänkaren Leibniz som Voltaire driver med, som den godtrogne Candide står fast vid att de lever i ’den bästa av världar.’
Voltaire har en sådan kvickhet och absurditet i boken som är underhållande, men man som läsare måste var insatt i vad som hände under 1700- talet och förstå att han driver med gäck. Vilket kan vara svårt för vissa läsare att ta till sig, och ibland så orkar man inte riktigt läsa mellan raderna och då blir det helt plötsligt en helt annan bok man läser.

Jag kan lätt se att Voltaire driver med teodicéproblemet som är en olöslig och ständigt uppkommande fråga inom kyrkan - Om gud finns, varför finns då ondska? - vilket gör mig (som kristen) en aning frustrerad. Vad gäller teodicéproblemet så förespråkade Voltaire deismen - att Gud skapade världen likt ett urverk han drog upp och sedan lämnade i fred.

Jag har lite svårt att hålla så många bollar i luften när man läser, jag ska vara insatt i händelser under 1700-talet och om Voltaire, slå upp de små fotnoterna längst bak i boken för att inte misstolka. Det är en bra bok som helt förståeligt är en 'klassiker.'

Tänk att få bo i Eldorado föresten! Hur skulle den ideal världen se ut? Jag tror ingen kan måla upp en ideal värld som Eldorado, jag vet inte hur det är med er, men jag såg inte Eldorado som helt perfekt? Att folket som lever i Eldorado ständigt måste leva i skräcken att Candide och hans likar ska hitta Eldorado och ödelägga det. För att skydda rika, vackra och genomgoda Eldorado så isolerar sig folket och enligt mig så kan jag omöjligen kalla det för 'den bästa av världar.' Hur tänker ni? Håller ni med eller har jag bara fått en dos av den optimistiska 'Martin?' :P

PEACE OUT!
Trevlig helg folks! :) ♥


eldorado säger hej :)

Har nu läst kapitel 2 och 3. Jag håller med om att det går väldigt fort fram, man måste verkligen vara vaken och hänga med i svängarna. Jag tycker dock att boken hittills är bra, delvis för att det händer saker hela tiden, men även på grund av Voltaire's språk och dignitet. Han skriver väldigt enkelt och underhållande, men man kan samtidigt enkelt läsa mellan raderna och se satiren i hans sätt att skriva.

Jag är imponerad av hans mod att våga skriva om sådant som var väldigt känsligt ämne att beröra, som kungen och högt uppsatta makter. Men samtidigt blir jag en aning chockad av hans vulgära sätt att beskriva händelser som uppskurna underliv och annat som tidiagre nämnts här i bloggen.

Tack för mig!
/Eldorado


RSS 2.0