Min snabbtanke innan kvällsmackan
När Candide lämnar Eldorado, fullpackad med diamanter, blir han behandlad på ett trevligare sätt. Varför tror ni att han blir det? Tycker ni att det är så i verkligheten? Blir man behandlad på ett vänligare sätt om man har pengar?
/Borde sluta skriva, går trots allt inte i NB2
Bara en tanke jag fick, trots att jag inte går i NB2?
"Jag är ändå i gång med att ta livet av folk, och här är ingen tid till att dröja!" , sade Candide på sidan 31 i boken. I boken Candide betyder citatet inget annat än vad som står, men när jag läste meningen började jag tänka på boken "flugornas herre".
Flugornas herre börjar med att ett gäng pojkar kraschlandar på en öde ö. Efter ett par månader börjar pojkarna omedvetet starta en "lek". Med skrämmande manipulering lyckas barnen få varandra att tro att det befinner sig ett monster på ön.
Och då till min tanke:
I ett kapitel i den boken leker barnen att de dödar monstret. De är så inne i händelsen att de tappar fötterna från marken, de tappar greppet om verkligheten. Samtidigt kommer ett utav barnen springandes längs stranden (som inte varit med och lekt), just då när alla andra barn är som mest uppspelta och inne i "leken". Någonstans så vet alla barnen att det är deras kompis, men transen som de hamnade i fick dem att döda honom. "Jag är ändå igång..." säger Candide, precis som barnen är i gång, de gjorde något som de annars aldrig skulle göra.
Är det någon annan som tror att man kan tappa kontrollen med verkligheten? Och i såfall, tror ni att man kan göra saker som man ångrar efteråt?
Flugornas herre börjar med att ett gäng pojkar kraschlandar på en öde ö. Efter ett par månader börjar pojkarna omedvetet starta en "lek". Med skrämmande manipulering lyckas barnen få varandra att tro att det befinner sig ett monster på ön.
Och då till min tanke:
I ett kapitel i den boken leker barnen att de dödar monstret. De är så inne i händelsen att de tappar fötterna från marken, de tappar greppet om verkligheten. Samtidigt kommer ett utav barnen springandes längs stranden (som inte varit med och lekt), just då när alla andra barn är som mest uppspelta och inne i "leken". Någonstans så vet alla barnen att det är deras kompis, men transen som de hamnade i fick dem att döda honom. "Jag är ändå igång..." säger Candide, precis som barnen är i gång, de gjorde något som de annars aldrig skulle göra.
Är det någon annan som tror att man kan tappa kontrollen med verkligheten? Och i såfall, tror ni att man kan göra saker som man ångrar efteråt?
