World peace
s.92 "Där låg en ganska stor och tjock man på knä med förbundna ögon, och fyra soldater stod uppställda mitt emot honom och sköt var och en tre skott genom hans huvud på det mest fredliga sätt i världen, varefter hela församlingen skingrade sig ytterst nöjd och belåten."
Är det verkligen så fredligt att skjuta någon med tre skott rätt genom huvudet? Och varför blir församlingen så nöjd och belåten? Plus att mannen beskrivs som tjock och stor. Konstigt tycker jag, vad driver Voltaire med nu?
Nu tycker jag också att man på s.100 börjar förstå att Pococurantes åsikter är Voltaires egna värderingar.
De kanske menar att många på den tiden var så blinda för allt hemskt som hände i världen. Och att folket blev så påverkade (av kyrkan kanske) att de fick en förvrängd världsbild.
För det låter ju lite som att man har en ganska dålig syn på vad som är gott och vad som är ont.
