Pengar, pengar, pengar
En ganska stor del i livet är ju ändå att jobba, tjäna pengar och för pengarna kunna köpa saker och göra saker som man vill göra. Sen jobbar man mer, för att kunna göra mer saker som man vill göra och köpa ännu mer saker som man vill köpa. De flesta människor strävar alltså efter att få tjäna pengar för att kunna göra saker - livets stora cirkel (haha, nejmen ni fattar vad jag menar)
Men många av dem som är riktigt, ritkigt rika är ju deprimerade. Det ÄR faktiskt väldigt vanligt, man kan ju undra varför, de kanske har för mycket tid att tänka? (haha)
Jamenar det finns ju ganska många rika männsikor som är alkoholister, inte för att inte fattiga människor också kan vara det, men ändå...
Så det jag vill säga med allt det här är att det kanske är själva jakten som är det roliga, man kanske inte ens vill nå målet.
Ganska konstigt alltihop, men måste ändå avsluta med ett ordspråk som passar bra in: Pengar gör ingen lyckligare men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss.
Tror du inte att allt tal om pengar kan liksom så mycket annat en pik mot det samhälle Voltaire levde i? Under sin barrunda med de olika kungarna märker man att även pengar och makt är flyktigt och inget bestående. Istället är en av de få som tycks vara riktigt lyckliga i Candide en fattig bonde som lever av sina grödor tillsammans med sin familj. Kanske vill Voltaire säga att pengar inte är allt här i världen, det finns saker som är viktigare och gör oss lyckligare.
Jag håller med dig, Igeln.
Jag tror att Voltaire vill säga att man kan söka lyckan i pengarna och bli hur rik som helst, i plånboken. Men livsstandard ger inte livskvalitét. Lyckan finner man i andra människor eller i sig själv.
jag hittade lyckan i dig! sedan försvann vi från varandra
