Misantropen har talat
Jag tycker fortfarande att boken går fruktansvärt snabbt framåt och det dyker upp minst fem tankar per sida.
Det första jag reagerade på var när Pangloss berättade om sjukdomar och hur bra det var för samhället. Han har en alldeles för positiv inställning för att ha blivit smittad av en dödlig sjukdom. Även fast man i ett samhällsperspektiv kan tänka sig att det är bra att gå över landgränserna tycker jag att det är ironiskt hur glad han är.
När Pangloss bränns på bol tror jag inte Voltaire ville beskriva kyrkans idioti med ironi utan bara hur våldsamt kyrkan bemötte dem som hade skiljeaktiga åsikter.
Jag tror som du, att Voltaires främsta "mål" med boken är att driva med folkets, samhällets och allas reaktioner på olika och ibland väldigt simpla händelser. Kan det inte vara så att Voltaire accepterade det samhälle han levde i? Han accepterade att de var så kristet och att de lät sin Gudstro styra så mycket, men att det han retade sig på och grämde sig över var trångsyntheten hos allmänheten och det barbariska och ohyggliga metoder som tilltogs så fort någon tänkte annorlunda?
