lalala...
Det känns som att den har fått en handling till skillnad från i början då den hoppade hit och dit hela tiden.
Genom att han hela tiden säger: Är detta den bästa av världar? (osv) känns det som om han försöker väcka en debatt om det. Att alla går runt och hävdar att det är det, men är det verkligen så?
Jag tycker att han skriver med ett grovt språk och utelämnar inga detaljer om hur saker och ting gått till. Detta måste ha väckt en hel del uppmärksamhet.
Jag reagerade också på att judarna blev brända på bål medan Pangloss blev hängd?
Okej, inget av sätten är ett trevligt sätt att dö på men ändå känns det som att bli bränd på bål är hemskare, och var kanske anledningen till varför just judarna fick dö på det sättet..
tycker precis som noelle att boken blir bättre för varje gång jag läser. det märks att man börjar vänja sig vid det snabba tempot i berättelsen, samt det grova språket, som redan kommenterats.
det känns som att candide möter alla faror och råkar på alla svårigheter som någonsin skulle kunna inträffa. är inte det lite att driva med vissa äventyrsböcker som tidigare skrivits då män reste ut i världen och lättsamt gjorde både det ena och det andra helt utan svårigheter? "candide" känns inte direkt som en vanlig bok om upptäcksresande.
Jo nu när man har vant sig vid tempot är det lättare att ta till sig det man läser..
Men jag tycker det är lite väl mycket hemskheter i boken. Alla olika individer man stöter på har haft ett rent ut sagt helvete och jag tycker att det förstör bokens karaktär lite. Voltaire vill verkligen driva med samhället och visa på dess brister men jag tycker nästan att det blir för mycket av en saga och att man tillslut blir "imun" mot det man läser. Jag känner att allt nästan är påhittat fast jag vet att mycket av det han skriver har en grund, och det motverkar bokens trovärdighet och övertygelse som samhällskritik tycker jag.
