kapitel 2-3
Man kan nästan ta på känslan av ironi som Voltaire så vackert skriver sin berättelse med. Jag orkar inte dra fler exempel än det folk redan skrivit, men ni fattar poängen. Det är ju verkligen samhällskritiskt och därför ganska underhållande. Voltaire kan inte ha varit en särskilt omtyckt man?
Det är också obergipligt för mig att förstå hur han lyckas klämma in så mycket på så få sidor. Han måste ha haft mycket att säga om världen han levde i.
//barcelona
Kommentarer
Trackback