eldorado säger hej :)
Har nu läst kapitel 2 och 3. Jag håller med om att det går väldigt fort fram, man måste verkligen vara vaken och hänga med i svängarna. Jag tycker dock att boken hittills är bra, delvis för att det händer saker hela tiden, men även på grund av Voltaire's språk och dignitet. Han skriver väldigt enkelt och underhållande, men man kan samtidigt enkelt läsa mellan raderna och se satiren i hans sätt att skriva.
Jag är imponerad av hans mod att våga skriva om sådant som var väldigt känsligt ämne att beröra, som kungen och högt uppsatta makter. Men samtidigt blir jag en aning chockad av hans vulgära sätt att beskriva händelser som uppskurna underliv och annat som tidiagre nämnts här i bloggen.
Tack för mig!
/Eldorado
Jag tror att han väljer vulgära och extrema beskrivningar för att få oss att reagera starkare. Det får ju oss att tänka efter lite extra. Om han inte skrivit på det här sättet hade romanen antagligen inte blivit lika uppmärksammad.
ja, det har du rätt i.. Man märker att det är många som reagerar och har saker att säga till om (!)
"Hon blev först grundligt våldtagen av en bataljon bulgariska soldater, sedan tog de och sprättade upp magen på henne. Herr baronen som försökte försvara henne fick en kula i huvudet, fru friherinnan blev skuren i småbitar och min stackars elev behandlades på samma sätt som systern" (citat sid 14-15 kap.4).
Ja, man kan ju icke förneka att boken är otroligt brutalt skriven. Antagligen är det som du säger så att Voltaire vill väcka starka känslor hos oss. Visst blir man äcklad och berörd men det gör inte att min pålitlighet och respekt för honom ökar direkt.
Tvärtom får han i mina ögon sig att framstå som en nonchalant psykopat.
Men Mats, glöm inte att det är en satir. Man behöver inte vara en psykopat för att sätta dessa ord på händelser. Jag ser det mer som en tolkning, som ett dolt budskap. Även då jag fortfarande håller med om att ordvalen är brutala.
Instämmer när det gäller ordvalet, tycker dessutom att det blir väldigt målande. Voltaire beskriver det som många fick höra förr. Hur soldater från andra länder brände ner byar, samhällen och i det här fallet ett slått. Hur de tillgodosåg sina drifter innan de dödade sina offer osv.. Skilldras i många filmer och annan litteratur. Är det ett sätt att uppmärksamma om att det är fel?
Från vad jag kommer ihåg (kommer inte riktigt ihåg..) nämnde Pangloss i samband med att han möter Candide igen att det var lugnt att baronens slott blev nedbränt och kundigunda våldtagen för tydligen hade araberna gjort samma sak mot ett av bulgarernas slott en bit därifrån. Allt känns som ett spel av Schack; om jag slår ned en av dina bondar och du slår ned en av mina så står det fortfarande lika.
