life is life
När jag ska reflektera över boken kan jag inte låta bli att dra vissa paralleller med Alkemisten, av Paulo Cohelo. Och jag kan inte helt konkret säga varför jag tycker dem påminner om varandra, det är mer en känsla.
Kanske är det böckernas anda som är lika. Båda är skrivna som sagor, skrivna ur ett övermänskligt perspektiv liksom för att förstärka verkligheten. För att förstärka problemen i samhället och inom människan. Utöver det handlar bägge böckerna om en pojke som reser runt i världen för att finna lyckan. En pojke som prövar på nya livsstilar, som får träffa kloka människor som delar med sig av sina teorier och kunskaper.
Båda råkar ut för hemskheter efter hemskhet, men ändå fortsätter de sin resa. De vägrar ge upp sin jakt. Det är som om de tror på finessen, på poängen i att lyckan är ett objekt man kan söka. Och varken Candide eller Santiago, (pojken i Alkemisten) inser att lyckan är någonting abstrakt, men likväl lättillgängligt, som finns inom dem, förrän i slutet av böckerna.
Fast samtidigt handlar båda böckerna om att finna lärdom. Visseligen är Candide en tänkare medan Santiago är någonting av en drömmare. Och det har såklart en stor påverkan i böckerna. Men jag tycker nog att både Candide och Alkemisten förmedlar att man ska våga gå sin egen väg i livet. Att man aldrig ska ge upp och att alla kan leva i den bästa av världar.
Rut
