I-rony
Som ni andra redan har poängterat så är det väldigt tydligt hur Voltaire använder sig utav underförstådda meningar och ironi i sin historia.
Ett exempel på detta är när Candide träffar på en talare i kapitel 3 och ber denne om pengar. Talaren får för sig att Candide tror att påven är antikrist och talarens fru kastar en full potta på Candide. "O himmel, hur långt kan inte den religiösa ivern driva en kvinna!" skriver Voltaire. Ett typ-exempel på ironi då jag tvekar på att Voltaire trodde på någon form av såkallad religiös iver.
Voltaire har väl, i allra högsta grad, trott att en religiös iver existerat. Speciellt med tanke på hans skarpa kritik mot kyrkan.
Det vore väl, minst sagt, förvånade om han inte trodde att religion kunde skapa iver hos folket.
Bara kyrkan är väl ett tecken är väl ett tecken på religiös iver? Att människan tror sig veta mer än vad den egentligen vet?
You tell him!
...or her!
Nu tror jag allt att du har missuppfattat mig "Freezing moon". Självklart trodde Voltaire att religiös iver EXISTERADE, det jag menade var att han inte ställde sig bakom det..
Tack för förtydligandet. Ny frågeställning:
Ingen ställer väl sig bakom "religiös iver" medvetet?
Religiös iver är ett nedlåtande uttryck som beskriver en negativ konsekvens av religionen. Och för den som ställer sig bakom denna iver lär väl knappast se det som just iver? Det som för oss är "religiös iver" är ju rationellt för någon som faktiskt tror på det som religionen säger.
Exakt, just därför Voltaires val att använda uttrycket "religiös iver"...
