Candide - Samhällskritik i ironins tecken
Det som jag slås av är att Voltaire inte drar sig för att skildra den brutala värld vi lever i, utan någon nämnvärd censur. Försköningen av verkligheten, som var påtaglig i första kapitlet, är obefintlig när lemlästade kroppar på ett slagfält beskrivs i detalj. Något som måste varit högst kontroveriellt att beskriva, även i en epok som upplysningstiden. Men det var nog det som var syftet bakom romanen också. Att provocera och kritisera etablissemanget. Något tidsenligt, men samtidigt banbrytande och viktigt. Så banbrytande att den med största sannolikhet varit med och lagt grund för dagens, relativt välfungerande, yttrandefrihet.
Håller verkligen med. Den skarpa samhällskritien är svår att undgå och Voltaires missnöje lyser ständigt igenom texten.
Precis som många andra påpekat tycker jag att handlingen går lite för fort fram för att maan riktigt ska ryckas med i berättelsen. Det är som om man snabbspolar boken framåt och vill få med så mycket som möjligt på så få sidor som det går. Berättelsen hade nog varit mer medryckande om man fått mer detaljer om hur folk tyker och tänker. I nuläget finner iallafall jag det svårt, nästintill omöjligt, att relatera till någon karaktär i boken då alla beskrivs mycket flyktigt och snabbt försvinner ur berättelsen.
Ja, något litterärt mästerverk vet jag inte om det är. Det politiska är väl det primära, allt annat vore ju tragiskt.
Kanske skrivsättet har inslag av satir också. Har ni övervägt att Voltaire skrev boken snabbt och drastiskt med flit? Han kanske var allmänt trött på att tidigare litteratur var utdragen och utspelade sig alldeles för långsamt.
Intressant tanke sean banan. Kan mycket väl tänka mig att det är en rektion mot det traditionella uppbyggandet av en roman. Voltaire tycks lyckas väva in samhällskritik överallt så varför skulle hans skrivsätt vara en pik mot andra författare på den tiden? Hans sätt att skriva är säkerligen väldigt uttänkt för att få så stort genomslag och väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt.
Till ovanstående:
Självklart är boken, ur ett politiskt och historiskt, hänseende tämligen intressant. Men, som ren underhållning, håller jag fast vid min åsikt. Att boken helt enkelt inte är så rolig.
