candide, kapitell två och tre
Nu har jag alltså läst till och med sida 24.
Det som jag tydligt märker när jag läser, är att man bör läsa långsamt för att på riktigt förstå allting man läser. Vi pratade om de något dolda meningarna som finns i boken, och nu när man vet om att dem finns så ser man dem tydligare.
I kapitell tre berskiver han striderna mellan de två arméerna, och om människors död och lidande just på grund av kriget. Hans beskrivningar är väldigt målande och jag rös av avsmak när när han berättar "Där drog unga flickor med uppsprättade underliv sin sista suck, sedan de först fått tillfredställa några av dessa hjältars naturliga behov". Det får mig att tänka på hur jag hört kvinnor i Afrika utnytjas och våldtas av militärer.
Jag tror att boken kommer bli intressant att läsa. Har aldrig läst en bok med denna sorts uppbyggnad och språk.
Love/ J. Maria
Jag håller helt med dig! Det känns som om mycket saker händer på en gång, så man får verkligen läsa långsamt och tänka efter. En grej som tänkte på är att Voltaire använder sig av extremt många adjektiv när han skriver, det är det som iallafall för mig gör allt så målande..
Ja man måste läsa väldigt långsamt och vara väldigt koncetrerad. Annars märker man helt plötsligt att man egentligen inte alls förstår vad man läser så får man ta om allt igen. Men jag tycker Voltaire hoppar väldigt snabbt mellan olika händelser, kanske lite för snabbt ibland... Känns inte som det man läser om hinner börja innan den scenen plötsligt är slut.
Instämmer med er alla tre (Jungfru maria, Predikanten och framför allt Batman. Finner det förövrigt otroligt underhållande med nicknames.)
Jag läste kapitelna lite för snabbt men jag får också känslan av att den är skriven på det sättet, vilket kanske inte är det bästa för sammanhanget.
Boken är underhållande och jag måste bara citera sista meningen i kapitel 3:
"Hans röst avar ett hest rosslande, han skakades av en våldsam hosta och vid varje anfall spottade han ut en tand."
/Sean banan
Jag håller också med er!
Detta är nog även den första boken jag läser med
¨gammeldags-språk¨, det gör boken ganska svår att läsa, för mig iallafall, jag måste gå tillbaka i stycken för att förstå det helt.
Truly yours /Roffe
Jag håller med Batman. Tycker nästan det är lite irriterande att hastigheten är såpass hög. Att scenerna avslutas i samma vända som de börjat gör det svårt att sätta sig in i det vilket gör hela den målande bilden utkladdad....
Visst hoppar han mellan olika händelser i ett rasande tempo. Varför tror ni att Voltaire väljer att göra det?
Känns på något sätt som det är en del av hans "ironiska stil" tycker jag, Annars har jag inte den blekaste, antagligen för att driva berättelsen framåt så snabbt som möjligt, men det finns ju andra sätt att göra?
precis som er andra håller jag med om att det händer väldigt mycket på väldigt få sidor. På bara några få meningar så har Candide lyckats gå igenom flera städer. jag håller med Batman om att man måste läsa långsamt dels för att inte missa någon händelse och för att förstå budskapet bakom ironin.
Men herregud, kan inte alla bara sluta hålla med varandra!? Vi får ju inget vettigt sagt om alla bara säger att de tycker likadant.
Det känns som att ni glamoriserar underhållningsvärdet lite... Men motivera gärna varför det är mer underhållande att läsa Candide än att kolla på en repris av Norrbottennytt.
Jag tror att tempot i boken är en parellell med livet. För visst rusar tiden iväg, utan att man knappt hinner reflektera över det?
Djupt sagt Rut! Vackert
Det var fint sagt 'Rut', jag förstår dig verkligen. I verkliga livet bör man stanna upp nån gång ibland och tänka över vad som händer, eller vad man har gjort eller ska göra. Därför tycker jag att det är bra att vi bestämmerhur lång man ska läsa, så man kan reflektera och sätta pusselbitarna på plats.
Jag tycker att ett kapitel lika gärna skulle kunna vara en hel bok för andra författare, medan Voltaire skriver en bok som ett helt liv. Har någon annan tänk på det?
Ja, det har jag också tänkt på. Om man läser den kursiva sammanfattningen innan varje kapitel känns det omöjligt att författaren skall kunna angripa det på 2-3 sidor.
I verkliga livet rusar tiden iväg utan att man knappt märker det, andra perioder går den nästan bakåt i funderingar, tankar och ovisshet.
Författaren helt och hållet lämnat över den sistanämnada biten i våra händer. Det är det som gör att vi behöver göra halva jobbet själva, gå tillbaka och sätta oss in i karaktärernas känslor.
Jag tycker att detta gör detta opersonligt och svårt för oss att lära känna personerna i boken.
För Voltaire ger oss inga ledtrådar på hur Candide och de andra tänker eller känner om någonting, han har helt och hållet fokuserat på händelsernas drivkraft.
Kanske är detta ändå bästa sättet att uttrycka en text vad det gäller Voltairs syfte med boken.
Jag håller med om att det är svårt att lära känna personerna, men jag antar att det inte är syftet att vi ska göra det. Jag tror att Voltaire vill att vi ska få en uppfattning om samhället, att karaktärerna och dess personligheter bara är en underlättelse. Som om de gör det enklare att förklara.
Svar till Mats:
Det handlar nog mer om skrivteknik att Voltaire inte låter oss veta hur karaktärerna tänker.
Det är vanligt att stöta på böcker som låter en lära känna karaktärer genom deras handlingar - ej deras tankar.
